Skador i pannloben

Skador i pannloben kan ge många olika symptom, bland annat initiativlöshet och en oförmåga att agera på ett sammansatt sätt.Beteendeimpulserna från de äldre delarna av hjärnan, exempelvis det limbiska systemet, når kanske inte fram. Eller det kan vara så att ”maskineriet” i pannloberna där medvetna och omedvetna val görs, inte fungerar som det ska. För att kunna återhämta sig efter en hjärnskada är träning A och O. Men om man har skador på de här delarna kommer man inte igång. Cirkeln tycks vara sluten. Fast så illa är det inte. Hjärnan står i ett kontinuerligt samspel med omgivningen.

De viktigaste två faktorerna för återhämtning efter en hjärnskada är hur stor skadan är, och var skadan sitter. Och viktigast av dessa två är faktiskt vilken del av hjärnan som drabbats.

Det värsta är när skadan drabbar systemen som har med emotioner och motivation att göra.Ur hjärn­anatomisk synvinkel rör det sig framför allt om limbiska systemet (amygdala och hippocampus) och pannloberna, och då särskilt prefrontala cortex, som är en del av hjärnbarken i pannlobens nedre del. Enkelt uttryckt är det där som individens vilja är ­lokaliserad.Det limbiska systemet står hela tiden i kontakt med den ”inre kroppen”, vår inre miljö av hormoner, transmittorer, blodflöde, muskelspänningar och så vidare. Genom denna kontakt alstras kontinuerligt beteendeimpulser, som filtreras i pannloben. I pannloben väljs lämpliga beteenden ut, eller omformas för att passa i ett socialt accepterat mönster. 

Träning har också en psykologiskt positiv effekt.

–Om man lär sig något nytt, ­eller återfår en förmåga man förlorat, blir det roligare att lära sig mer. Med hjälp av hjärnans belöningssystem stimuleras man att fortsätta.Fast det finns en psykologisk komponent som kan vara ett hinder, som gör att återhämtningen går långsammare för vissa människor.

Ett annat problem för återhämtningen kan varadiskrepansen mellan den hjärnskadades självuppfattning och omgivningens uppfattning av den drabbade.

–Man kan bli förvånad över hur snabbt en person med omfattande skador kan komma igen, och hur svårt det kan vara för en annan, trots att det bara är små områden som skadats.

Krocken kan medföra att den skadade förlorar omgivningens stöd. Vänner vänder en ryggen, och ens närmaste kanske inte ­orkar med att vara den hjälp som den drabbade så väl behöver. Att den hjärnskadade är förändrad –även kanske känslomässigt – är en sak. Men att han eller hon inte ens kan acceptera och inse det är svårt att ta.