En mammas berättelse

Publicerat den 7 augusti, 2026     Lämna en kommentar

Den senaste tiden har jag flera gånger fått höra att andra säger att de förstår hur jag har det med min son. Men sanningen är att ingen fullt ut kan förstå mina känslor. Ingen kan känna den sorg, kärlek, oro och saknad som finns i mitt hjärta. Ingen kan veta hur det känns att ha fött sitt barn, att älska honom villkorslöst och samtidigt sakna att kunna prata med honom som förr.

Alla människor bär sina egna sorger, och alla reagerar olika när livet förändras. Ingen sorg är den andra lik. Att leva bredvid sitt svårt sjuka barn är en kamp som aldrig tar slut. Varje dag handlar om att göra allt för att han ska må så bra som möjligt – att han inte ska ha ont, att han inte ska få liggsår och att han ska få den omsorg och kärlek han förtjänar.

När mitt barn blir svårt sjukt och vi hamnar på sjukhuset, och någon säger: “Oj, lever ni fortfarande?” gör det fruktansvärt ont. Men jag biter ihop. Jag fortsätter kämpa, precis som jag alltid har gjort. För det är vad en mamma gör.

Ja, min son är vuxen. Men vuxen är bara en siffra. Han är fortfarande mitt barn.

Den dagen olyckan förändrade våra liv sa läkarna att hjärnskadan gjort att han alltid skulle vara som ett litet barn. Sedan dess har jag levt med uppgiften att finnas vid hans sida, skydda honom och ge honom den trygghet han behöver. Det är inte något jag valt – det är något mitt hjärta gör varje dag.

När du har varit svårt sjuk har jag suttit vid din sida, dag som natt. Jag har vakat över dig hela nätterna, hållit din hand och sett hur du gång på gång har sökt efter mig med blicken för att försäkra dig om att jag fortfarande är där. Du har visat med hela ditt kroppsspråk att du känner dig trygg när din mamma finns bredvid dig. Den tryggheten går inte att beskriva med ord.

Jag minns också tiden när du andades genom en trakeostomi. Jag hade en stark känsla inom mig och drömde att du skulle ge mig den finaste födelsedagspresent en mamma kan få – att du skulle kunna andas själv den dagen läkarna stängde trakeostomin.

Jag kommer aldrig att glömma dagen på Remeo. Tillsammans kämpade vi, och på min födelsedag hände det. Du, min älskade son, började andas själv. Det kändes som att du föddes på nytt. Läkarna hade sagt att du aldrig skulle kunna andas utan hjälp. Men du gjorde det. Du visade vilken kämpe du är.

Senare berättade en sjuksköterska att du inte klarade att andas  när jag inte var där. Men när jag kom tillbaka till dig gjorde vi det tillsammans igen. Andning för andning kämpade vi sida vid sida. Med all fantastisk hjälp från personalen på Remeo fick du tillbaka din egen andning, om och om igen. Det är fortfarande den finaste födelsedagspresent jag någonsin har fått – att se min underbara son börja andas själv.

Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Vi har kämpat oss igenom sjukdomar, sjukhusvistelser, undersökningar och behandlingar. Jag minns särskilt en dag då du behövde genomgå flera undersökningar som gjorde fruktansvärt ont. Läkarna var förvånade över att vi klarade att ta oss igenom allt på en enda dag. Men vi gjorde det tillsammans. Jag lämnade aldrig din sida, och du kämpade med all den styrka du hade.

Vi har delat så många segrar och motgångar. Vi har kämpat tillsammans och varje litet framsteg har varit en seger för oss båda.

Jag skulle aldrig medvetet skada mitt barn. Tvärtom har jag ägnat mitt liv åt att skydda honom, lindra hans smärta och göra allt jag kan för att han inte ska lida. Jag har kämpat för att han inte ska ha ont, att han inte ska få sår på sin kropp och att han ska få den vård, trygghet och kärlek han behöver. Jag kommer alltid att stå vid hans sida. Han är och kommer alltid att vara mitt älskade barn.

Därför gör det så ont när någon säger att jag inte är hans mamma, att jag inte har några rättigheter eftersom han är vuxen. Ingen kan ta ifrån mig det band som finns mellan en mamma och hennes barn. Jag kommer alltid att vara hans mamma, oavsett hur gammal han blir eller vad lagen säger om ålder.

Det gör också ont när någon försöker säga att jag inte har rätt att finnas där för honom. Ingen har sett allt vi har gått igenom tillsammans. Ingen har varit med under de sömnlösa nätterna, känt oron, torkat tårarna eller burit den rädsla som jag har burit. Ingen kan ta ifrån mig det vi har delat eller den kärlek som finns mellan oss.

Nu känns det ibland som att det finns människor som vill ta mig ifrån dig, som vill att jag inte längre ska få stå vid din sida. Den tanken gör obeskrivligt ont. Efter allt vi har kämpat igenom tillsammans känns det som om någon vill sudda ut min plats i ditt liv. Men ingen kan ta ifrån mig det vi har byggt tillsammans under alla dessa år.

Det som har hänt den senaste tiden har fått mig att tänka mycket.

Hur kan man säga sådana ord till en mamma?

Hur kan man tro att en mamma slutar vara mamma bara för att hennes barn fyller ett visst antal år?

Hur kan man inte förstå att kärleken mellan en mamma och hennes barn är större än alla siffror, regler och åsikter?

Jag önskar att människor tänker efter innan de uttalar sig. Ord kan lämna sår som inte syns, men som känns djupt.

Jag kommer alltid att kämpa för min son. Jag kommer alltid att älska honom. Jag kommer alltid att finnas vid hans sida så länge jag kan. Min kärlek till honom är ovillkorlig och förändras aldrig, oavsett hur många år som går. Ingen kommer någonsin att kunna ta ifrån mig rätten att vara hans mamma.

En person som står mig nära sa till mig att hen hoppas att jag ska lida ännu mer.

Då ställer jag mig själv en fråga:

Lider jag verkligen för lite?

27/1-2026

Publicerat den 27 januari, 2026     Lämna en kommentar

Idag är det en svår dag för att Detta har händ 27/1-2015, redan har gott 11 år, det är din andra födelsedag, tiden går….

Vissa dagar är jätte svåra, men en djup tacksamhet att du Oliver är med oss, För mig är dem här bilderna är en påminnelse om att livet inte är självklart. Att det kan vara skört och hur livet kan vända.

Och att det gör varje dag ännu mer värdefull, att leva ❤️

att hjälpa min son Oliver❤️❤️❤️

Vår älskade sonen fyller 30 år idag! Hipp Hipp Hurra Oliver🥳

Publicerat den 17 januari, 2026     Lämna en kommentar

Vår älskade sonen fyller 30 år idag! Hipp Hipp Hurra Oliver🥳

Men hur det möjligt att han redan är 30 år… det innebär ju att jag är…??? Var tar åren vägen?

 Jag minns ju så glasklart när han kom till oss den där januarimorgonen för många, många år sedan……. Jag ser ju honom fortfarande som en liten sprallig pojke och när vi ses så tar alla mammakänslor över. 

Ditt leende smittar, du har ett hjärta av guld, bästa kramarna som du ger till oss.  När du var yngre hade en stor roll i ditt liv, att hjälpa människor.

Är galet stolt över dig. Du är mitt allt, och jag är så tacksam för varje dag jag får vara din mamma. Jag älskar dig mer än ord kan beskriva. En grabb som får oss att vara stolta över dig och hur du är. 

Du är underbar och har hjärtat på det rätta stället- stort grattis min älskade Oliver😍❤️❤️❤️

Vår älskade unge fyller hela 30 år idag!! Vet inte hur jag ska förklara min kärlek till dig…. Ord räcker inte

Ja, du är min son som jag får stå bakom och följa och stötta genom livet och jag är ofattbart stolt över dig. 

Men du är inte bara min som, du är en av mina bästa vänner som lyssnar, håller om och du får mig att skratta, när du mår bra.

Vi älskar dig gränslöst och finns alltid här för dig. Stort stort GRATTIS på din 30-årsdag idag ❤️❤️❤️❤️🥳🥳🥳🥳🥳

Idag är det ingen vanlig……

Publicerat den 27 januari, 2023     Lämna en kommentar

På en sekund förändrades allt för Oliver, Idag blir 8 år när det har händ de som har händ, svårt att ta in faktiskt, det gjorde så ont, det var det sista jag ville. Tror inte att det är många som förstår, hur det känns att få det slängt i ansiktet så många gånger ” att man ska försöka förbereda sig på att sitt barn ska gå bort” att han ska lämna oss kvar här på jorden, själva utan honom. Det gör så otroligt ont när andra inte tror på honom lika mycket som vi gör. Trots allt vi fått höra så står vi här idag, starkare än någonsin. Så länge han orkar kämpa kommer vi alltid att göra det! Vi hamnade ute på öppet hav i hemskt oväder i enbart en liten liten eka, där i den stormen skulle vi leva, lära oss ett nytt sätt att se på världen, människor och få en helt annan förståelse för livet, nu 8 år senare har vi byggt ett stort, stadigt och tryggt fartyg till Oliver. Visst kan det blåsa upp till storm i bland men det blåser inte lika hårt och vi kan lättare ta oss igenom stormen för vi har fått uppleva så otroligt mycket och fått känna så otroligt intensivt under dessa år att inget längre rubbar oss. Man får ett annat perspektiv och förståelse för vad som egentligen är viktigt! Tiden tillsammans, den man får är väldigt värdefull. Tack älskling för allt du visat och fortfarande visar oss. ❤️ Min älskade Oliver, jag älskar dig igår, idag och alla andra dagar jag får vara tillsammans med dig ❤️❤️❤️❤️❤️❤️ 2023.02.27