Allt kan ändras på en sekund…….

Tänk dig att du har pratat med person kl 20 på kvällen som du älskar jätte mycket och om en timme han svarar inte på telefon eller sms. Du går hemma runt och blir jätte oroligt , du vet inte vad har hänt och varför han svarar inte. I panik du skriver, skriver, skriver till honom och jag ringer och ringer och ingen svar…….. Sen du märker att du har en missat samtal rund kl 22 och du ringer tillbaka därför att du börjar misstänka, att nånting har hänt med Oliver, ja de var akuten som har sökt mig, då kommer en panik och chock när du hör hur bråttom dem har att flytta min son till Karolinska sjukhuset, Trots chock över vad som precis hänt, jag kan inte riktigt förklara det hur man mår när du vet inte var har hänt med Oliver. Jag hoppar i bilen och bara åker , när jag kommer fram, träffar jag ambulans personalen, min första frågan är till dom, om dom har kört Oliver……..jag ser på hennes ansikte att de är jätte allvarlig , ( just nu rinner mina tårna när jag skriver om detta). Tack till ambulans personalen att dom kom med mig till intensiv avdelning Jag får inte så mycket information, bara att vart dom hittade Oliver och han har jätte svårt hjärnskada och läkare opererar Oliver, när jag kollar klocka då var den runt 23:30 den 27/1-2015 en tisdag……..När jag ser första gången på Oliver då var klockan nånstans på morgonen. Det var en fruktansvärd vecka, jag kan inte torka bort mina tårar jag är otroligt orolig och ledsam. Då, satt jag på sjukhuset varje dag, natt och dag. Jag kunde inte äta , har tappat helt matlust och kan inte sova alls. Jag hade jätte svårt att åka bil, därför att jag bara grät och i mina öronen hörde jag bara ambulanssiren över allt. Jag kunde inte lyssna på musik, jag kunde inte titta på tv , jag bara gråter……..Den 30/1- 2015 kl 17 jag åker hem att lite sova hemma, Oliver har varit kanska stabil. Jag kollade på klockan när jag var hemma……. ser att klockan är 18:00. Jag ser en dröm med färger: I min dröm jag känner jätte varm luft , (typ när du kommer till utom land) och sen kommer min älskling Oliver med står leende och jätte glad och säger till mig att han vill hämta sina vita skor, som han hade på säg när hände olycka, i min dröm jag känner att Oliver vill lämna mig, då börjar jag skrika till honom att han ska inte lämna mig, upprepar många gånger och jag vaknar i panik, mina ögonen var blöda därför att jag grät i drömmen, jag kollar på klockan och ser att klockan är 19:00, i panik jag ryser ut och sätter mig i bilen och åker mot Karolinska sjukhuset. När jag kommer till intensiv avdelningen, blev personalen förvånat att se mig där igen, därför att jag åkte ju precis hem, då jag får höra att Oliver opereras igen, sen jag berättar om min dröm som jag såg, efter den, alla blev tysta och kom liten paus, jag ser att dom tittade på varandra…………då får jag höra from personalen, att dem var nära förlora Oliver………..Det var väldigt kritiskt.

Idag blev det 4 år efter olyckan och vi fortvarande kämpar att leva vidare. Dom 4 år, varje månad, varje vecka, varje dag, varje timme och varje sekond Jag får jobba med mig själv, sätta tillbaka fokus på alla situationer som har varit och som finns. Jag lever varje dag med i en kniv i min hjärta som blöder hela tiden. Jag kan inte hålla tillbaka mina känslor och inte tänka om olyckan, varje dag jag tänker mellan liv och döden. Jag vet inte min framtid, jag vet inte var kan man hända i framtiden ……..även om man givetvis önskade att det aldrig hänt som har händ. Jag måste ha honom nära hela tiden, pussa honom och berätta hur mycket jag älskar honom.

Det finns ingen som alltid kan göra ”rätt”. Man gör så gott man kan för dagen – mer kan man inte. Det behöver vi alla påminna oss själva om ibland.

.