En enkel fråga som kan vara avgörande för ett förhållande

Publicerat den 25 juni, 2018     Lämna en kommentar

Paritetsförhållandet kan analyseras på obestämd tid, på olika sätt, och det finns ingen person som, när man planerar att upprätta ett förhållande, inte skulle ha gjort det när man överväger att behöva lämna eller lämna. Vad är de goda och dåliga partnerna, vad behöver vår partner uppfyller, vad nerverna är och hur vi passar ihop … Det finns många möjliga vinklar.

Ändå finns det en enkel fråga som man kan tänka på de som nyligen har börjat engagera sig i ett mer seriöst förhållande, men säkert de som bott tillsammans med dem i åratal. Det låter så här: skulle du bara välja den här personen just nu? Nu när du känner din partner är kända egenskaper och misstag kända – är du fortfarande med anledning att du vill vara med honom?

Denna fråga kan vara lätt, men det kan också vara mycket obehagligt. Vi kan räta upp det, varför du behöver tänka på det, livet har gått så långt, vilket finns där längre. Men den här frågan ger mycket information om förhållandet och vårt. Om vi ​​inte väljer den här personen nu, varför ska vi fortsätta med honom? Finns det en särskild fastighet bakom den, eller är vår mycket starka önskan att vara lätt att hantera, utan att veta det? Kanske rädslan att vi själva kanske inte gillar någon annan – är den nuvarande följeslagaren fortfarande hos oss fortfarande med dig? Kanske är det något av våra tidigare generationer som inte har varit alltför selektiva eller har överlevt, även om det inte finns något kvar i vård och kärlek, är det bara en vana?

Nej, tanken på en sådan fråga är inte att betraktas direkt, kanske borde det gå bort. Det större målet, förutom dig själv och att lära känna ett förhållande, borde vara att göra saker så takt som möjligt. Om något i förhållandet mellan en partner eller partners uppförande är störande, men om den underliggande vården och kärleken fortfarande finns kan saker ändras.

Om du vilja fråga, men det verkar meningslöst, då bytte perspektiv … Kan vi vill gärna veta att partnern bor med oss, ja, men om det kunde, är det inte längre vid min sida inte välja oss? Det är en vana med oss, eller tänkande som är allmän egendom och barnen hela tiden och skulle inte gräla också? Eller vill vi våra barn att ha en relation i framtiden, kanske till och med i flera år?

Grattis min Älskade Son

Publicerat den 17 januari, 2018     Lämna en kommentar

För 22 år sedan, Du landade på mitt bröst – efter en oerhört lång väntan. Min hjälte, min son, min stolthet och stora kärlek. Du välkomnades in i familjen, hos mig och din syster och pappan (och vår släkt) med öppna armar. 22 år har gått och inga ord kan någonsin beskriva vad jag känner, tycker och tänker om dig. Jag tittar ofta på dig och förstår bara inte hur något så vackert kan finnas – insida och utsida. Du är en omtänksam, genomsnäll, energisk, tankefylld, trygg och varm grabb. Du är även envis och bestämd – Du är stark i dina viljan att leva vidare efter olyckan – och även om det är prövande för mig emellanåt så är jag så stolt över detta.

Du har genomgått så många olika faser

Du kämpar som en krigare genom x antal sjukdomar utan knappt ett pip.

Jag älskar dig mer och mer för varenda sekund som går.

Grattis på födelsedagen älskade du, tack för att du med oss och jag ser dig – varenda dag -som en gåva och känner en enorm tacksamhet över att du lever med oss.

Hjälp för hjärnskadade

Publicerat den 4 november, 2017     Lämna en kommentar

Att drabbas av en hjärnskada leder ofta till en identitetskris. Den person man en gång var fnns inte längre. Det är en stor omställning att lära sig leva med alla de svårigheter skadan har åsamkat.

 Processen är förmodligen livslång. Men den kan  ta mellan fem och sju år att hitta ett annat sätt att förhålla sig till skadan och integrera den i vardagslivet.

Men förutom att lära sig leva med de konsekvenser som hjärnskadan ger, ska den skadade sätta sig in i en helt ny värld. Rehabiliteringen blir en viktig del i livet. Kontakterna med sjukvår­ den/rehabiliteringen, försäkringskas­ san, arbetsgivaren och ibland arbetsför­ medlingen blir viktiga ingredienser. Att klara av alla dessa nya delar i vardagen är en stor utmaning.

Det är troligtvis en bearbetningsfas som man måste gå igenom för att inte­ grera skadan med sin person. Mitt för­ slag är att bearbetning av traumat bör vara en del av den rehabiliterande vår­ den.

Fakta- Spektrum av svårigheter
Den som drabbas av en förvärvad hjärn- skada kan få många olika problem, helt beroende av hur stor skadan är och vil- ken del av hjärnan som skadas. Vanliga konsekvenser av hjärnskada är nedsatt minne, koncentration och förmåga att göra era saker samtidigt. Vanligt är ock- så trötthet, nedsatt rörlighet i arm och/eller ben och förändringar i humöret. Personer som får skador i höger hjärnhalva kan ha svårt att förstå vad som har hänt och kan vara omedvetna om vilka pro- blem man egentligen har. Personer som får skador på vänster hjärnhalva kan få svårt att uttrycka sig och delta i samtal. Alla dessa konsekvenser påverkar förmå- gan att göra det man brukar. Hur mycket vardagslivet påverkas efter en hjärnskada beror på vilka vanor och roller man har och hur många krav omgivningen och man själv har på vad man ska göra.

Andra gången mormor

Publicerat den 17 oktober, 2016     Lämna en kommentar

Just ny jag har blivit andra gången mormor. Oj vad nervöst detta har varit innan hon äntligen kom till värden. Grattis mina barn